Another day in hell
Hejhej (:
Asså varför börjar jag skriva så glatt när jag egentligen bara vill skrika ut DRA ÅT HELVETE ?! Måste börja med att tänka på början, det är jag dålig på. Men sen och andra sidan när är början och när är slutet? Slutet kan ju vara vid klockan 16 när jag går hem från skolan, slutet kan vara när jag slutar jobba klockan 21 eller så kan det vara den dagen jag säger att NU RÄCKER DET. Jag tror den dagen kommer väldigt väldigt snart... Jag liksom går här dag ut och dag in och samlar på mig massa ilska och sår som bara blir djupare och djupare. VArför ska det vara så? Att bara jag ska gå och mår dåligt över detta ? Du lovade mig en förbättring senast i fredags, hur många dagar är det? ehm 5 dagar.?! Och jag trodde föräldrarna var dom som ljög mest av alla i hela välrden, om att ex. jultomten inte finns utan det är morfar som går för att köpa tidningen. Eller när ex. jag tappade tanden, det fanns ingen tandfe utan den var mamma som stoppade i den 10:an när jag hade gått och lagt mig. Jag trodde det vart dom som ljög mest men jag har ett levande bevis på att det inte är sant. Jag vet en som är värre. DU!
Jag längtar tillbaka till den tiden. När man inte visste att det var dumma morfar som kom med julklapparna och att det var mamma som la den förbaskade 10:an i glaset. Gud, då var en största problem vad man skulle välja för godis på lördagen när man var på ICA med mamma. Nu är det ett sånt litet problem men det var det största jag hade då. Och när man blev lite äldre och skulle börja trean, då det stora allvaret började. Vem ska jag fråga chansen på och tänk om han säger nej?! Vem jag skulle hålla hand med i kön till matsalen. Gud allt låter så simpelt när man tänker efter, det kommer jag antagligen tycka när jag sitter på min röv, ensam hemma en lördagkväll när jag är 32, gud vad allt var simpelt när man var 16-17 år. Jag antar att ingenting är väl simpelt.
ooh vad skönt det var att få skriva av sig allt jag går och bär på, men skulle jag verkligen skriva allt jag går och bär på skulle ni kunna sitta här i evigheter och bara läsa och läsa, kanske inte tröttna på det jag skrivit utan på att ögonen sakta sakta skulle sluta igen.
Jaha och vad ska det bli till middag idag då? Jag är så fantasilös på något sätt !
Jag tror jag är två personer ibland. En snäll Therese och en elak Therese. I början av denna texten var jag den elaka Therese och skrev av mig allt från min mörka sida.. medans jag nu börjar övergå mer och mer till den snälla Therese. För nu känner jag skuldkänslor över det jag skrivit i början av texten om dig. För jag vet ju att inerst inne skulle jag inte klara av en hel dag utan dig i mina tankar eller vid min sida, men det är ju därför jag stanna för du är så totalt jävla underbar och jag älskar dig något så fruktansvärt. Du&Jag, det är så det är och det är så det ska vara. Det är så jag vill det ska vara. Jag blir bara så himla trött på din dator. Men det är väl ett packet jag fick när jag valde dig. Med mig kommer också min dator. Nu börjar jag mer gå över till skämt men jag menar fortfarande allvar med allt jag säger. Jag älskar dig, fast jag ibland inte borde eller vill.Men det är nog bara att inse fakta, det kommer jag alltid att göra.
för övrigt så är det 11 dagar till min födelsedag, 15 dagar tills jag åker. Woohoo det närmar sig med skrämande steg. stavas skrämande med ett eller två m? hmm kanske ska ägna mig lite mer åt svenskan ?!
Caio!
Asså varför börjar jag skriva så glatt när jag egentligen bara vill skrika ut DRA ÅT HELVETE ?! Måste börja med att tänka på början, det är jag dålig på. Men sen och andra sidan när är början och när är slutet? Slutet kan ju vara vid klockan 16 när jag går hem från skolan, slutet kan vara när jag slutar jobba klockan 21 eller så kan det vara den dagen jag säger att NU RÄCKER DET. Jag tror den dagen kommer väldigt väldigt snart... Jag liksom går här dag ut och dag in och samlar på mig massa ilska och sår som bara blir djupare och djupare. VArför ska det vara så? Att bara jag ska gå och mår dåligt över detta ? Du lovade mig en förbättring senast i fredags, hur många dagar är det? ehm 5 dagar.?! Och jag trodde föräldrarna var dom som ljög mest av alla i hela välrden, om att ex. jultomten inte finns utan det är morfar som går för att köpa tidningen. Eller när ex. jag tappade tanden, det fanns ingen tandfe utan den var mamma som stoppade i den 10:an när jag hade gått och lagt mig. Jag trodde det vart dom som ljög mest men jag har ett levande bevis på att det inte är sant. Jag vet en som är värre. DU!
Jag längtar tillbaka till den tiden. När man inte visste att det var dumma morfar som kom med julklapparna och att det var mamma som la den förbaskade 10:an i glaset. Gud, då var en största problem vad man skulle välja för godis på lördagen när man var på ICA med mamma. Nu är det ett sånt litet problem men det var det största jag hade då. Och när man blev lite äldre och skulle börja trean, då det stora allvaret började. Vem ska jag fråga chansen på och tänk om han säger nej?! Vem jag skulle hålla hand med i kön till matsalen. Gud allt låter så simpelt när man tänker efter, det kommer jag antagligen tycka när jag sitter på min röv, ensam hemma en lördagkväll när jag är 32, gud vad allt var simpelt när man var 16-17 år. Jag antar att ingenting är väl simpelt.
ooh vad skönt det var att få skriva av sig allt jag går och bär på, men skulle jag verkligen skriva allt jag går och bär på skulle ni kunna sitta här i evigheter och bara läsa och läsa, kanske inte tröttna på det jag skrivit utan på att ögonen sakta sakta skulle sluta igen.
Jaha och vad ska det bli till middag idag då? Jag är så fantasilös på något sätt !
Jag tror jag är två personer ibland. En snäll Therese och en elak Therese. I början av denna texten var jag den elaka Therese och skrev av mig allt från min mörka sida.. medans jag nu börjar övergå mer och mer till den snälla Therese. För nu känner jag skuldkänslor över det jag skrivit i början av texten om dig. För jag vet ju att inerst inne skulle jag inte klara av en hel dag utan dig i mina tankar eller vid min sida, men det är ju därför jag stanna för du är så totalt jävla underbar och jag älskar dig något så fruktansvärt. Du&Jag, det är så det är och det är så det ska vara. Det är så jag vill det ska vara. Jag blir bara så himla trött på din dator. Men det är väl ett packet jag fick när jag valde dig. Med mig kommer också min dator. Nu börjar jag mer gå över till skämt men jag menar fortfarande allvar med allt jag säger. Jag älskar dig, fast jag ibland inte borde eller vill.Men det är nog bara att inse fakta, det kommer jag alltid att göra.
för övrigt så är det 11 dagar till min födelsedag, 15 dagar tills jag åker. Woohoo det närmar sig med skrämande steg. stavas skrämande med ett eller två m? hmm kanske ska ägna mig lite mer åt svenskan ?!
Caio!
Kommentarer
Trackback
